Det finns två grundelement som är viktiga för Närpes Teater. Det ena är vridläktaren och det andra är Närpesdialekten. Med viss överdrift kan man säga att de tidiga föreställningarna på Närpes Teater var det första verkliga försöket att på ett konstnärligt sätt utnyttja dialekten inom finlandssvensk teater. Dialekten var visserligen ingenting nytt inom amatörteatern, men själva utgångspunkten var ofta att framhäva det komiska i dialekten. På Närpes Teater har vi alltid tagit dialekten på allvar, låta dialekten uttrycka alla sidor av mänskligt beteende ? allvar, glädje, smärta, sorg. Dessutom är Närpes-dialekten de medverkandes eget språk.
Två exempel på Närpesdialekt:
1. En scen ur Du Wida, Wackra, Wilda Wäst:
2. HAMLETS MONOLOG
Ti va elå int ti va, je froågon:
Må e va betär tro ti toål o liid
All styng å pilar som man foår i liive
Elå räis se mot e hav oåv ploågår
Å jier shlut åp allt. -Ti döij –
Ti soåv – bare soåv –
I sömnin shlutar järtta kväsch
Å tusentale ploågår
Som je kropsins arvedäil
Tar entligen in iend.
He sku va än noåd ti bydi om i stillhäit.
Övers. Lennart Snickars och Georg Backlund
Att vara eller icke vara, det är frågan:
Månn’ ädlare att lida och fördraga
Ett bittert ödes styng och pilar eller
Att ta till vapen mot ett hav av kval
Och göra slut på dem med ens. – Att dö –
Att sova – intet vidare – och veta
Att uti sömnen domna hjärtekvalen
Och alla dessa tusental av marter,
Som äro köttets arvedel – det vore
En nåd att stilla bedja om.
övers. Carl-August Hagberg